En mycket stor andel av den svenska befolkningen uppger sig vara intresserade av inredning och jämfört med många andra länder lägger vi ned både mer tid och en större andel av hushållsbudgeten på inredning av hemmet. Till exempel visar en undersökning från år 2010 att de svenska hushållen då la nästan lika mycket pengar på heminredning som på mat. I genomsnitt lägger svenskar 26% av sin inkomst på sitt boende.
Tips: Om du tror att du kommer vilja sälja ditt hus eller din lägenhet under de kommande två åren bör du fokusera på att förbättra badrum och kök. Detta ökar försäljningspriset mest. Hallen är också viktig eftersom den ger ett första intryck.
I Sverige har vi många inhemska formgivare och inredare som skapat avtryck i inredningshistorien, både på hemmaplan och utomlands. Vi har till exempel Estrid Ericson som både skapade inredningsproduker och öppnade butiken Svenskt tenn. En hennes mest välkända skapelser är mönstret Elefant som numera inte bara pryder textilier utan även en tapetkollektion. Inspiration till Elefant hämtade Ericson från kongolesiska batiktyg.
En annan tongivande svensk inredare var Bruno Mathsson, som skapade allt från möbler till hela hus. Intresset för inredning fick han redan i unga år, då han lärde sig möbelsnickeriets konster av sin far som drev en möbelfabrik i Värnamo. Exempel på inredningsklassiker som skapats av Bruno Mathsson – själv eller i samarbete med andra – är bordet Superellips, taburetten Anna, dagbädden Berlin, och stolarna Gräshoppan, Karin och Jetson 66.
Den svenske arkitekten och möbeldesignern Gunnar Asplund är en av främsta företrädarna för stilen Swedish Grace, som hade sin höjdpunkt i norden under 1920-talet men som kommit att influera skandinavisk inredningsdesign långt in i våra dagar. Swedish Grace kan enklast beskrivas som en nordisk variant av klassicism, med inspiration från bland annat det antika Grekland. På Asplunds digra meritlista hittar vi bland annat Asplundlampan som skapades för Skandiabiografen 1922 och fåtöljen Senna som formgavs inför Världsutställningen i Paris 1925.
Anna Petrus var en av pionjärerna inom svensk industridesign och är bland annat känd för sina allegoriskt ornamenterade brickor i tenn, koppar och mässing. Hon var en av drivande krafterna bakom tennets uppsving inom svensk inredning under den första halvan av 1900-talet. När hon började tillverka sina brickor efter en inspirationsresa i Nordafrika sågs tenn som ett omodernt oädelt material i Sverige.
Om vi går längre bak i den svenska möbelhistorien var köpta möbler formgivna av professionella möbeldesigners en lyx för de bättre bemedlade. Till exempel kunde den som hade råd beställa möbler av konsthantverkaren Georg Haupt under den gustavianska perioden. Haupt – vars farfar var en konstsnickare som invandrat till Stockholm från Nürnberg på 1600-talet – arbetade huvudsakligen på uppdrag av Gustav III, det kungliga hovet och de övre skikten av den svenska adeln. Det är till exempel Haupt som skapat Gustav IV Adolfs vagga, som numera går att beskåda på Livrustkammaren. År 1989 såldes en signerad Hauptbyrå på Bukowskis för 12,2 miljoner kronor.
I vanliga allmogehem anlitade man normalt inte några snickarmästare utan tillverkade istället en majoritet av möblerna på egen hand från lokalt tillgängliga råvaror. Det fanns dock även kringresande möbelsnickare som inriktade sig på att skapa möbler åt allmogefamiljer som hade ett finrum att möblera. Även förhållandevis trångbodda bondefamiljer höll sig gärna med ett finrum som bara användes vid särskilda tillfällen och som inreddes med det bästa man hade.
Stolen – möbelformgivarens pièce de résistance
Många svenska möbelformgivare har varit fascinerade av utformningen av sittmöbler. Skulptören Yngve Ekström sammanfattade till och med sin gärning med orden ”Att ha gjort en bra stol är kanske inget dåligt livsverk”.
När tidskriften Sköna Hems läsare år 1999 röstade fram århundradets svenska möbel knep sittmöbler både guld, silver och bronsplats. Först kom Ekströms Lamino, följd av Bruno Mathssons Pernilla och Carlm Malmstens Lilla Åland.
Andra exempel på svenska sittmöbler som blivit inredningsklassiker är Arne Jacobsens Myran och Sjuan och Carl Malmstens Stadshusstolen.
Detta brinnande intresse för sittmöbler är definitivt inte något som enbart förekommer i vårt land. Till exempel skapade den finländske formgivaren Alvar Aalto fåtöljerna Modell 41 och Modell 406, och i USA tog Eero Saarinen fram sin Tulpanstol. Den ungerske arkitekten Marcel Bauer ritade Unesco-huset i Paris, men är framför allt ihågkommen för den så kallade Breuerstolen. Michael Thonet, som föddes i slutet av 1700-talet, räknas som en av industridesignens pionjärer och hans sirliga caféhusstolar i böjträ fick ett enormt genomslag internationellt. Hans Konsumstuhl Nr. 14 brukar omnämnas som ”stolarnas stol”. Mellan 1859 och 1930 tillverkades den i 50 miljoner exemplar.